Tillbaka
14.5.20   |   Nyheter
Märkte du att detta inlägg är redigerat för över två år sen?
Kontakta oss gärna om du vill kolla att informationen fortfarande gäller.

Melodierna blev Mats levebröd

Mats Liljeroos får Kulturfondes pris. Bild: Tage Rönnqvist

Mats Liljeroos får Kulturfondens pris på 15 000 euro.

Kulturfondens prismotivering

Kulturfonden belönar Mats Liljeroos för hans långa kritikergärning inom musik och musikteater.

Mats Liljeroos har studerat musikvetenskap vid Åbo Akademi. Hans specialitet är klassisk musik, men han går gärna över gränser när det gäller musikgenrer, regioner och språk. 

Med sin gedigna erfarenhet är Mats Liljeroos trygg i sin roll som kulturkritiker. Han både vill och vågar ta sig an allt från gräsrotskultur till professionella konstuttryck. I sina recensioner bedömer han galant varje framträdande utgående från rätt perspektiv och sammanhang. 

Mats Liljeroos recensioner är intressant och högklassig läsning för alla musik- och kulturvänner och ger viktig vägledning och kunskap i ett rikt musikutbud.

***

På grund av coronakrisen uppmärksammas pristagarna först i september-oktober på Kulturfondens höstfester. Mer information närmare festerna på www.kulturfonden.fi. Observera att intervjureportaget nedan är skrivet före coronakrisen.

Melodierna blev Mats levebröd

Hej Mats, vem är du? 

Musikvetaren som snabbt kom underfund med att skrivmaskinstangenterna passade mig bättre än pianotangenterna. Jag torde i dag vara den enda i Finland som försörjer mig på att recensera musik på svenska. Under mina år som frilansare har det blivit närmare 6000 texter, allt från intervjuer och artiklar av olika slag till kolumner och recensioner.

Kan du berätta lite om hur du arbetar? 

Även om den klassiska musiken är min huvudsakliga genre har jag genom åren sysslat med de flesta former av musik och musikteater. Dagstidningskritiken innebär en knepig balansgång i och med att alla ska kunna ha utbyte av texten. Det får inte bli för teoretiskt, men inte heller för simpelt. Recensenten är moraliskt ansvarig enbart gentemot sitt eget samvete och kommer man med negativ kritik bör den förstås helst vara konstruktiv.

Finns det någon höjdpunkt du vill berätta mera om? 

Varje konsert är unik och speciell på sitt sätt, men den nya musiken är självfallet alltid intressant. Man kunde säga att den är sältan i mitt jobb. Det är omöjligt att lyfta fram ett enskilt evenemang, men visst är det skoj att se exempelvis nyskrivna finlandssvenska musikaler eller, som nyligen, en synnerligen lovande dirigenttalang som Emilia Hoving.

Vilken utveckling skulle du vilja se inom ditt område? 

En stötesten är de låga arvoden som betalas för kulturrecensioner. Svenska kulturfondens treåriga bidrag till Intresseföreningen för finlandssvenska frilanskritiker (IFFF) är väldigt viktigt och en indikator på att det börjar hända på området. Det är inte en dag för sent att kulturkritiken i Finland stärks. Just nu är det en massa spännande på gång inom det inhemska kulturskapandet. Speciellt bland unga kreatörer håller genrebegreppen på att luckras upp och man går över gränserna och blandar friskt. Jag hoppas att såväl de statliga som privata instanserna även framöver inser sitt ansvar för kulturen och inte skär ner i understödet.

Vad ska du göra med prissumman? 

Betala skulder. Därefter lär det bli aktuellt med bildningsresor till favoritstäderna Rom och Wien. För en operagalning som jag står även spännande produktioner i de viktiga internationella husen högt på listan, liksom Wagner- och Puccinifestivalerna i Bayreuth respektive Torre del Lago.

Fakta: 

Född 1962 i Vasa, bosatt i Lovisa.

Studier: Musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Karriär: Första recensionen 1987 för Åbo Underrättelser. Första recensionen för Hufvudstadsbladet 1990. Medlem i Taikes (Centret för konstfrämjande) musikkommission, tidigare styrelsemedlem i Finlands kritikerförbund.

Priset: En avsevärd ekonomisk lättnad samt, givetvis, ett välkommet erkännande; såväl personligen som för hela skrået.

Gör på fritiden: Traskar i skogen, står vid spisen, tittar på engelsk fotboll och insuper kultur i olika former.

Dricker: Vin, gin tonic, weissbier.

Äter: Italienskt, helst hemlagade pastasåser.

Favoritbok: Dostojevskijs Bröderna Karamazov.

Favoritartist: Otaliga. Frank Sinatra och Willie Nelson hör till husgudarna på den populära sidan, Birgit Nilsson och Jonas Kaufmann på operasidan. Min favorittonsättare är Mozart.

Lyssnar på: All bra musik. Hemma gärna sjuttiotalsamericana, på jobbet gärna mastig orkestermusik.

Drömuppdrag: Att recensera uruppförandet av Sibelius återfunna åttonde symfoni.

Text: Catrin Sandvik

Melodierna blev Mats levebröd