– Som liten hade jag mycket rörelse i mina fingrar och en slags dansant energi. När jag fick börja dansa balett njöt jag av rörelserna, säger dansaren och koreografen Karolina Ginman som tilldelades ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska kulturfonden. I hennes barndomsfamilj fanns också psykoanalysen starkt närvarande. I dag blir hennes intresse för psykologi synligt när hon skapar nutidsdans.

Lita på intuitionen.

– När jag arbetar med rörelse vill jag förhålla mig till den dansande kroppen så att också själen och psyket får utrymme, säger Karolina Ginman som har en internationell examen i dans. Hon är en av de konstnärer som år 2021 beviljades ett ettårigt arbetsstipendium från Svenska kulturfonden. En stor del av året har
ägnats åt soloverket Fluvial som kombinerar kroppsliga och vokala uttryck.

– Jag upplevde att det fanns ett lugn att arbeta väldigt intuitivt och följa spår som tycktes tecknas fram nästan av sig själva. Det här var helt avgörande för att kunna skapa Fluvials scenuniversum.

Arbetsstipendiet har hjälpt till att frigöra tid, pengar och psykiska resurser för det skapande arbetet.

Jag har kunnat ta hand om min kropp och vara lyhörd inför mitt instrument som en källa till material.

– Jag har kunnat ta hand om min kropp och vara lyhörd inför mitt instrument som en källa till material.

Ginman har själv genomgått både psykoterapi och senare psykoanalys, och studerar för att avlägga en magisterexamen i psykologi.

– Jag har länge varit intresserad av att genom dansen närma mig människans psyke och det som finns i vårt undermedvetna.

När Karolina Ginman skapar sina scenverk låter hon inledningsvis en form av inre landskap tecknas fram i rummet genom kroppens rörelse.

– Det innebär att jag närmar mig kroppen som ett arkiv av affektiva upplevelser och kroppsminnen som får bli poetiskt material i mitt fysiska arbete.

Hon ger också specifika parametrar och verktyg åt dansarna för att locka dem att fungera ur ett mera intuitivt tillstånd. Det handlar om en slags djupsensuell varseblivning där den yttre världen får flyta in och möta den inre.

Arbetsstipendiet har hjälpt till att frigöra tid, pengar och psykiska resurser för det skapande arbetet.

Karolina Ginman använder sig gärna av begrepp som intuition, fri association och kroppsliga formuleringar.

– Det förmedvetna är ett bra ord. Där befinner man sig på gränsen till det man inte kommer åt med förnuftet och låter rörelsen spira därifrån. Lita på intuitionen, säger hon.

Den poetiska kroppen är ett annat begrepp som dansaren ofta återkommer till.

– Det handlar inte om en specifik dansteknisk stil eller en kropp som ska göra tricks och vara duktig, utan det är en kännande och tänkande kropp som får föda material som öppnar för det mångtydiga och det absurda.

Hon betonar att det inte heller behöver finnas ett krav på att ett dansverk ska vara ett sammanhängande narrativ som går att förstå logiskt. Dansverkets logik kan påminna om diktens, eller drömmens.

Psykoanalytiskt tänkande finns ofta i bakgrunden när Karolina Ginman skapar sina verk, men det är ändå inte fråga om en terapeutisk metod.

– I min konstnärliga rörelsepraktik finns inget sådant krav och ingen förväntan. Det är ett skapande och performativt arbete som sker i studion och på scenen. Men jag är samtidigt helt säker på att skapande processer och konstupplevelser kan vara välgörande och upplevas ha en terapeutisk effekt.

Genom studierna i psykologi har hon också fått en större förståelse för vilka alla aspekter av vårt kroppsliga uttryck som förmedlar information.

Det är väldigt intressant hur man genom neuropsykologisk forskning har fått kunskap om hur starkt vi speglar varandras kroppar, rörelser och röster.

– Det är väldigt intressant hur man genom neuropsykologisk forskning har fått kunskap om hur starkt vi speglar varandras kroppar, rörelser och röster.

Karolina Ginman funderar mycket på dansarnas ansiktsuttryck, blickar, hållning och även avstånd till publiken när hon skapar ett dansverk.

– Det känns ibland som att man inom dansen och teatern hoppar över en hel värld av material som i sig berättar mycket ifall det ges utrymme.

Karolina Ginman låter därför dansarens ansikte vara närvarande och levande. Det är en del av helhetsuttrycket i hennes verk. Hon tycker att det härligaste är när också åskådaren kan förnimma en fysisk upplevelse i mötet med dansaren.

– Som dansare och koreografer kan vi leka med hur vi på scenen välkomnar och stärker en sådan spegling.

Svenska kulturfonden beviljar årligen ett-, två- och treåriga arbetsstipendier till konstutövare inom olika branscher. År 2022 beviljade Kulturfonden:
• 77 arbetsstipendier
• arbetsstipendiet uppgick till 26 000 euro / beviljat stipendium per år
• med arbetsstipendierna understöddes bland annat fotokonst, bildkonst, dans, litteratur, enskilda teaterarbetares projekt, tonkonst och visuell konst

Text: Camilla Lindberg
Illustration: Sam Sihvonen

Dela artikel på

Facebook | Twitter