Bildkonstnären Katja Syrjä kunde egentligen ha blivit etnolog eller konsthistoriker. Men när hon sökte till Åbo universitet för att studera konsthistoria, blev hon inte antagen. Istället blev hon en av de tolv som valdes till konstnärsutbildningen vid Åbo ritskola.

– Det var kanske lite överraskande, för antagningsprocessen var lång och krävande, skrattar Katja Syrjä, som i dag är professionell bildkonstnär och en av dem som fick Kulturfondens arbetsstipendium 2024.

Hon utbildade sig till skulptör, men arbetar numera främst med stentryck och andra tekniker.

– Jag har alltid fascinerats av själva materialet och materialitet i allmänhet, förklarar Syrjä.

Efter att Syrjä tog sin examen, begav hon sig ut på en lång båtresa i skärgården. Där beundrade hon klipporna och deras mönster – och fick en idé.

– Ville jag teckna stenar, måste det ske genom att teckna på sten, förklarar hon, och så blev det vidarestudier i stenlitografi på Vulcanön i Västra Götaland.

Vem?

• Katja Syrjä, bildkonstnär
• Född i Nystad, bosatt på Åland
• 1993–1997 Åbo ritskola
• 2000–2003 Bildkonstakademin, magister i bildkonst, Helsingfors
• 1999–2001 Studier i litografi vid Hellidens litografiskola, Tidaholm

Hantverk eller konst – eller både och?

I Katja Syrjäs verk förenas konsten med hantverket. Materialvalet är en del av konstverket, och hon framställer själv både papper och färger.

– Jag experimenterar en hel del. Tidigare tillverkade jag papper av vass, som håller på att ta över här i skärgården och på kusten. Nu arbetar jag med alger och vattenväxter. Syrjäs intresse för färger väcktes på 1990-talet när hennes mor färgade ullgarn med naturfärger.

– För mig är det en alldeles otrolig tanke att man kan skapa en koppling mellan en viss färg och en specifik plats. Färgpigmenten och materialen jag använder knyter mina verk till historien eller naturen på platsen och till den specifika kulturhistorien som utspelats där. Symboliken och den betydelse färgerna förmedlar är väldigt viktiga för mig.

Stenlitografi – en teknik med oändliga möjligheter 

Stenlitografi kräver tid och precision. Med sina tolv arbetsmoment liknar tekniken också ett hantverk.

– Litografi är säkert den mest krävande tekniken inom konstgrafik. Det tar flera år att lära sig grunderna och fullärd blir man aldrig. Lavering är en teknik för att måla en yta med exempelvis utspädd tusch eller transparent akvarellfärg utan spår av penseldrag.

Trots att det är en långsam och arbetsintensiv teknik, erbjuder stentrycket en mängd uttrycksmöjligheter. Själv målar Syrjä oftast med pensel.

– Men man kan också göra laveringar, rita tunna tuschlinjer eller kritdrag, förklarar hon.

Stipendiet ger frihet att skapa

Katja Syrjä jämför sitt arbete med författarens. Precis som en författare, ägnar hon mycket tid åt att samla in bakgrundsmaterial och kunskap för att måla fram berättelser i sin konst.

– Jag samarbetar med marinbiologer och forskare som gör fältstudier på Åland. Under stipendietiden har jag koncentrerat mig på mikroalger, det som för ögat är osynligt i havet. Jag tycker det blir en härlig kombination när vetenskapsmän lyfter fram algernas betydelse för jordklotets ekosystem, och jag använder dem i min konst både som tema och material.

Arbetsstipendiet har också erbjudit lyxen att njuta av skapandet på ett nytt sätt.

– Mitt arbete följer årstidernas rytm. Det finns en tid för utflykter då jag samlar in material på stränderna, och en tid för ateljéarbete. Nu när jag inte har behövt oroa mig för min försörjning har jag försökt njuta extra mycket av varje steg i arbetsprocessen.

– Men först och främst har stipendiet erbjudit mig möjligheten att följa och förverkliga min arbetsplan och arbeta med utställningar.

Text: Katja Hautoniemi
Bild: Tiina Tahvanainen