Tillsammans ger mer på alla plan. Svenska kulturfonden, Jenny & Antti Wihurin säätiö, Finska Kulturfonden, Alfred Kordelinin säätiö och staten tror på samarbete. Genom fonden Nya klassiker bidrar de till att samarbetet förverkligas. Då etablerade konstaktörer möts, utvecklas och skapar tillsammans stärks konstens ställning och relevans i samhället. Då finns också förutsättningar för att nya klassiker skapas.

Ronja Rövardotter är redan en klassiker, men då Cirko och Svenska Teatern satte upp Astrid Lindgrens berättelse på scen 2023 skapades ett nytt samarbete där talteater och de fysiska uttrycken spännande vävdes ihop.

Svenska Teaterns regissör David Sandqvist visste redan från början att han ville ha ett stort gäng på scen, inte bara de karaktärer som finns i manuset.

– Jag ville att rövargänget faktiskt skulle upplevas som ett gäng, som ett ständigt släktkalas. Då blir det fysiska en mycket viktig del och cirkuskonsten kändes som rätt väg att gå. Jag har inte arbetat med cirkuskonstnärer tidigare så samarbetet med Cirko var betydelsefullt.

Inom cirkus har man sällan en regissör. Man skapar tillsammans utgående från vilka som är med

Cirko är en förening för samtidscirkus och samlar 300 aktörer inom det finländska cirkusfältet. Jarkko Lehmus är verksamhetsledare och brinner för att bredda allmänhetens syn på och kunskap om cirkus.

– Om vi tänker på tiofingersmetoden på ett tangentbord – du kan skriva precist och tekniskt snyggt, förklarar han. Det kan man jämföra med nycirkus, högklassiga och klassiska cirkuskonster. I skrivandet är det väsentligt också vad du skriver, i samtidscirkusen vad du berättar med cirkuskonsterna, säger Jarkko Lehmus.

Cirko har ingen egen ensemble utan jobbar med det fria fältets egna aktörer. Tidsrymden och skapandeprocessen skiljer sig från teatern.

– På teatern är ofta text, scenografi och teknisk visualisering klar innan man tar in skådespelare, säger Lehmus. Inom cirkus har man sällan en regissör. Man skapar tillsammans utgående från vilka som är med i föreställningen och plockar sedan in ringtrapets, trampolin eller andra uttrycksmedel utgående från vad man vill förmedla.

Teater och cirkus skulle gå hand i hand

I Ronja-produktionen var tidsplaneringen en utmaning. Cirkuskoreografi kräver mera repetitionstid än dialogscener. Scentiden är värdefull och man kan inte lita på förhandsplaner utan måste testa på plats.

– Min och koreografen Antti Silvennoinens utgångspunkt var att teater och cirkus skulle gå hand i hand genom hela föreställningen. Vi ville undvika att varannan scen är dialogscen och varannan cirkuskoreografi. Här var Jarkkos expertis till stor hjälp.

Jarkko Lehmus är också cirkusdramaturg. Då samarbetet med Svenska Teatern inleddes var produktionen redan ganska långt planerad.

– Den sluttande scenen utmanade våra cirkuskonstnärer, konstaterar Lehmus. Min uppgift blev
att skapa förståelse kring vad cirkusdelen kan tillföra som visuell och fysisk konst. Som första gemensamma projekt var det här bra, men framöver skulle det vara bättre för alla om vi är med redan från start.

Cirko & Svenska Teatern

• Cirkos och Svenska Teaterns samproduktion fick bidrag på totalt 200 000 euro från fonden Nya klassiker.
• Bakom fonden står staten och fyra stiftelser: Finska Kulturfonden, Svenska kulturfonden,
  Alfred Kordelinin säätiö och Jenny ja Antti Wihurin rahasto. Fondens ändamål är att stärka konstens ställning och relevans i samhället.
• Bidragen från Nya klassiker delas in i en grunddel och en kalkylerad del. Den kalkylerade delen räknas utgående från produktionens intäkter (till exempel biljettintäkter). Vartannat år stöds samarbeten inom scenkonst och vartannat år inom bildkonst.

Bidraget från fonden Nya klassiker var viktigt för samarbetet. Det fria fältet arbetar annorlunda än institutionerna och mindre aktörer har inte alltid ens möjlighet att söka bidrag på grund av en del fonders krav. Samarbetet gör att de olika världarna möts. I Nya klassiker-projektet blev cirkuskonstnärerna anställda via Cirko, men jobbade på teatern.

– Våra fria konstnärer är inte så vana att vara arbetstagare, säger Lehmus. Så även i den frågan blev det lärorikt. En annan utmaning är marknadsföring och kommunikation, vem som får synlighet och hur mycket. Eftersom Cirko inte hade press på sig att sälja biljetter till Ronja Rövardotter men däremot till andra egna produktioner lyfte vi dessa mera. I Svenska Teaterns marknadsföring syntes vi med text och logo. I framtida projekt kan man fundera mera på hur man fördelar ägarskap och synlighet redan från början.

Fonden Nya klassiker vill utveckla kultur- och konstfältet

Fonden Nya klassiker har finansierats till hälften av staten och till hälften av stiftelserna. I dag är över hälften av de insamlade medlen på 15 miljoner euro utdelade till scenkonst- och bildkonstfältet. Utdelningen fortsätter tills medlen är utdelade. Svenska kulturfonden har sedan starten 2022 bidragit med 750 000 euro riktade till svensk- och tvåspråkiga initiativ.

– Vi hoppas att de bidrag som Nya klassiker beviljar föder nya samarbeten där fria fältet och
institutioner hittar varandra. Vi ser gärna att samarbetena lägger grunden för nya sätt att verka tillsammans och komplettera varandra, att fonden bidrar till en bestående utveckling inom kultur- och konstfältet, säger Sören Lillkung, vd på Svenska kulturfonden.

För Cirkos del kom samarbetet hastigt på, så tiden för ansökan och uppstart blev kort.

– Ansökan utlystes på våren och skulle lämnas in på hösten, konstarerar Lehmus. Trots det snabba schemat var samarbetet mycket spännande och hade inte varit möjligt utan finansieringen från Nya klassiker.

Ronja är definitivt den bästa föreställning som jag regisserat

Nya former av konst föds då man tar klivet ut i det okända. Nya klassiker bidrar till detta genom att skapa förutsättningar för nya samarbeten mellan olika konstformer. Ronja Rövardotter med teater och cirkus blev ett gott första exempel på finlandssvenskt håll.

– Det var en bra och imponerande föreställning, berömmer Lehmus. Hur David tog hela scenen i besittning… det var magnifikt!

För David Sandqvist var samarbetet med cirkuskonstnärerna berikande.

– Nu har jag vetskap om hur repetitionsprocessen bör planeras, konstaterar han. Men med de förutsättningar, resurser, omständigheter och den kunskap jag gick in i Ronja med, tycker jag allt gick mer än ypperligt. Jag är mycket stolt över föreställningen och glad att den nådde en bred publik. Den är definitivt den bästa föreställning som jag regisserat.

Text: Susanne Skata
Bild: Anton Lindström, Cata Portin