Föreställ dig en fabrikshall stor som en fotbollsplan, med tusenfemhundra människor i publiken. En symfoniorkester uppställd framför publiken och en opera som utspelar sig på den stora fria golvytan i ena ändan av hallen. Samtidigt kan man på fyra gigantiska skärmar följa med det som händer på scenen i realtid, i form av väldigt närgånga närbilder på de medverkande sångarna. Och medan den tre timmarna operan pågår kan man samtidigt hela tiden följa med de sex kameramännens arbete där de springer omkring mitt på golvet och fångar närbilderna på sångarna. Ungefär så här såg det ut vid de sex föreställningarna av Erik XIV.

Men varför valde man då att göra en opera om just Erik XIV?

- Dels har det att göra med Erik XIV:s koppling till Åbo, han spenderade sin lyckligaste tid i Åbo slott tillsammans med sin hustru Karin Månsdotter. Först var det tänkt att Mikko Heiniö skulle skriva en opera om henne, men i Erik XIV:s person fanns en hel del intressant att gräva i så han blev huvudpersonen i stället, berättar regissören Erik Söderblom

Erik Söderblom stod för regin för Erik XIV

Erik XIV var Gustav Vasas son, och han var den förste svenske kungen som ärvde sin titel. Det här hindrade inte honom från att hitta på en alldeles egen mytologi, där han var den fjortonde i en lång räcka furstar sedan flera hundra år tillbaka, därav siffran fjorton.

- Erik XIV var en motstridig gestalt. Dels var han en riktig renässansmänniska som talade sex språk, komponerade musik och sysslade med bildkonst, dels var han alkoholiserad, schizofren och psykotisk, berättar Söderblom.

En intressant detalj som visar på kungens begåvning och förmåga att följa med sin tid är att det äldsta svenska flerstämmiga stycke musik som bevarats till våra dagar är skrivet av honom. Det fragmentet har Heiniö också inkorporerat i själva operan.

Europa – en omöjlig idé

Historien om den upplyste despoten som går mot traditionen och tar en kvinna av folket till hustru är tragisk. Erik XIV tappar greppet om situationen och gör sig mäktiga fiender, för att sluta sina dagar fängslad och slutligen giftmördad av sina politiska motståndare, och man kan dra paralleller mellan historien om Erik och historien om Europa, berättar Söderblom.

- Erik XIV var den förste Europa-visionären, han såg framför sig ett enat Europa med Sverige som herrestat. Europa är en paradox som är uppspänd mellan höga ideal och en krass och kaotisk verklighet. Europa kan existera enbart i en process av sönderfall. Det visar historien, och det visar situationen i Europa i dag, förklarar Söderblom.
Operan speglar sönderfallet och kaoset, i både musiken, librettot och regin, men också i teknikanvändningen.

Under föreställningen filmades operan av ett team på sex kameror, klipptes i hop live och bilderna projicerades på fyra jättelika dukar inne i Logomo-salen, så att publiken kunde följa med händelserna både via skärmarna och live på scenen.

- Det där med att synliggöra tekniken och visa det kaos som finns bakom en sådan här produktion, utan några kulisser, är också en del i själva temat med kaos och sönderfall, förklarar Söderblom.

Bildskärmar och kameror användes under föreställningarna

Yrkeshögskoleelever bakom kamerorna

Från början var tanken också att man skulle ha kunnat sända operan i realtid på skärmar bland annat i Tallinn, som också var kulturhuvudstad 2011, men de planerna hann aldrig bli verklighet. Men operan streamades ändå på nätet under en av förställningarna, och nu är en DVD på gång, där man har klippt i hop materialet från föreställningarna till en version som kan avnjutas hemma på TV-soffan.

Bakom spakarna och kamerorna under föreställningarna fanns studerande från yrkeshögskolan Arcada. De fick i och med Erik XIV en ovanlig möjlighet att delta i en stor, krävande produktion, berättar deras lärare Tommy Mård.

- De studerande som var med på det här projektet fick ett helt unikt tillfälle att lära sig mera om hur man bildberättar i en situation där det som syns på skärmarna inte är det enda som publiken ser, utan skall stöda helheten, säger Mård

Det som också gjorde Erik XIV speciellt ur studerandenas synvinkel var att man hela tiden sände ut två olika bilder i salen, vilket ledde till att man måste utveckla ett alldeles nytt kommandospråk för teamet. De här bilderna regisserades och klipptes sedan i Arcadas stora sändningsbil som man hade parkerat utanför Logomo.

Eventuellt blir det också liknande samarbeten mellan Arcada och Erik Söderblom i framtiden, men mera om det vill Mård inte avslöja i det här skedet.

Premiär också för Logomo-hallen

Erik XIV framfördes i den alldeles nyrenoverade Logomo-hallen i Åbo, och man uppförde endast sex föreställningar. Från första början var det klart att det skulle bli en stor opera, men det som däremot var oklart var i vilken lokal man skulle uppföra operan. Det här löste sig så småningom, men tidtabellen var tajt. Logomo-hallen var ännu inte färdig så sent som tre veckor innan premiären.

- I många skeden i produktionen har vi hittat vidare via mycket smala stigar, berättar Söderblom, som också drar sig till minnes att man lite av en slump lyckades få tillgång till ett övningsutrymme på TAIK i Helsingfors då man just konstaterat att det bokade övningsutrymmet inte fyllde kraven.

Logomo-hallen har under våren blivit känd för många tv-tittare i och med att man direktsänt programmet The Voice of Finland därifrån.

Mezzosopran i världsklass

Musiken framfördes av Åbo Filharmoniska Orkester under ledning av Leif Segerstam, och bland solisterna kan speciellt nämnas Charlotte Hellekant, som spelade byxrollen som Erik XIV.

- Att det är en kvinna som spelar Erik, är också ett uttryck för ett glapp i hans personlighet, känslan av att inte känna igen sig själv, berättar Söderblom.

Rollen som Erik XIV är mycket krävande, och Söderblom tror att Hellekant är en av de få mezzosopranerna i världen som kan klara av rollen överhuvudtaget. Det är också en ovanligt stor roll just för en mezzosopran. Hellekant var på scenen i sammanlagt två timmar, en imponerande prestation.

Att göra en opera är mycket tidskrävande, och arbetet med Erik XIV pågick i tre år. Heiniö, Siltanen och Söderblom jobbade tätt tillsammans från början, och Söderblom ser gärna att operan visas fler gånger än de sex föreställningar som gavs i november 2011.

Text: Henric Öhman

Foto: Seilo Ristimäki & Henric Öhman